Hej jag heter Petter, och jag är egocentrisk... ja det är en mening ur logiskt, med petter helt enkelt.

jag känner mig allt lite egocentrisk idag, kanske inte bara idag. kanske alltid... jag vet inte. men jag har alltid känt mig som det 5e hjulet, och känns som jag kommer för bli det i resten av mitt liv. jag kan inte säga att jag varit annorlunda, eller om jag tänker efter så kan jag det. folk har alltid blivit arga på mig pga av att jag har sådan bra kontakt med min mamma, men det är så. säger ni något till mig, så vet min mamma det!

....jag sa någonting i skolan som upprörde några, jag sa att jag skulle tycka det bli skönt att gå på praktik att slippa alla. men jag är sådan som tror att ingen bry sig, varför skulle dom bry sig om jag sa något sådant..

jag tycker det ska bli skönt att slippa alla, eller rättare sagt att slippa allt jävla skitsnack, är så trött på sådant. tex, tjat om alkohol, allt smsande och totalt osociala människor som sitter och spelar, smsa eller sitter på facebook när man tycker att man borde umgås socialt med personerna i ens närhet. men icke.
dessutom är trött på att känna mig ensam. jag känner inte att jag passa in. känns som ingen annan heller tycker det.

jag kanske är gammalmodig, konstigt nog för har dessutom unga föräldrar om det har med saken att göra.

men jag tro fasen jag hade passat bättre in förr. ja som sagt, tror jag är född några år för sent.

exempel på att jag är det 5e hjulet. 

•jag har inte samma musiksmak som någon av mina kompisar, det resulterar självklart i att folk sällan dra med mig på festivaler, säger till mig/visa upp någon ny musik/låt det hittat. fråga mig aldrig om jag vill med på spelningar.

•jag har pojkvän, då kan man inte umgås med kompisar.. (enligt dom) jag och min pojkvän umgås mycket med hans kompisar, som jag dessutom är bättre kompisar med än med mina egna tjejkompisar. pga utav att vi har samma intressen. och som sagt, ingen fråga heller då om att ses. för dom antar alltid att man är upptagen. min pojkvän känner knappt mina kompisar, pga att vi aldrig umgås med dom, det är inte lika kul om jag ska fatta mig kort. för visst fanken är det roligare att sitta på en fest där man gillar musiken än där det spelas något som man gärna väljer bort. 

• egentligen vet jag inte varför, men det är alltid jag som blir den udda, den personen som blir över.
konstigt nog tycker jag att jag tar det bättre än vad jag gör.

---

jag vill inte påstå att jag är deprimerad, för jag vet vad som menas med det. men jag vill inte säga att alllt är bra. jag har alltid känt mig ensam, jag känner mig ensam. jag saknar någon att dela intressen med, ja alltså vänner då och speciellt flickvänner, har endast killkompisar förutom tobbes tjejkompisar som gillar samma musik som mig, om ni hängde med. jag går oftast på spelningar, själv, med mamma eller pappa för att ingen helt enkelt vill följa med mig.

jag känner om det fortsätter såhär så har jag totalt misslyckats med mitt liv. jag vill inte verka desperat men jag saknar faktiskt att ha vänner som jag passar ihop med, har samma intressen som och kan hitta på roliga saker som vi båda gillar.