Kilorna trillar av till min förvåning, jag äter gott och mår bra, faktiskt mår jag bättre än någonsin! Det är den bästa känslan som inte går att förklara.
Det positiva att ha mått riktigt dåligt är att uppskatta när man mår bra.

Jag är både glad och ledsen till att jag tog detta steget från en dag till en annan att bestämma mig. Det var nog värsta dagen i mitt liv med många tårar men en lättnad ifrån bröstet. Jag fick svar på många frågetecken.

Sedan oktober har jag vuxit jätte mycket som människa och lärt känna mig själv på ett helt annat sätt. Många tårar har det varit, jag kommer aldrig förstå, varför just jag. Men en sak är säkert, hoppet är det sista som lämnar människan! Jag lever på hoppet,
Inget annat.

En liten tår på det. /E