Jag älskar Perkele, som i bandet Perkele!
dom spelar på rasslepunkrock på lördag, och jag har biljett.
dock vill ingen åka med mig, och det är en jäkligt stor sorg i hjärtat faktiskt. jag vill inte åka ensam, så snart åker jag dit med vem fan som helst helt enkelt!
jag tycker om mina vänner som dom är, och vill inte ändra dom för något. men ibland önskar jag att vi var mer lika varann, eller att jag hade större utbud av kompisar, det lät antagligen lite konstigt. men att det fanns någon med samma musiksmak som mig. dessutom befinner sig 99 procent av min vänskapskrets på siesta denna helgen och är upptagna, om det inte vore så förjävligt hade jag faktiskt kunnat betala någons biljett för att följa med mig och bara hålla mig sällskapp denna lördagen!



när något skett i skallen på mig så går hela min värld under. det känns som att ingenting är för mig i denna världen. jag har biljett, helt okej att jag åker, det tar inte merän 3 timmar dit och endagars kostar 350 kronor. Vadfan är problemet kan man undra, jo att ingen i denna jävla lilla hålan vill åka med mig!  man blir ledsen.