ångesten kryper sig fram, jag får ångest rätt så lätt.
det var ett tag sedan jag lyssnade på Dropkick Murphys. så jag gör det nu, ååh Dropkick Murphys älskade Dropkick Murphys. nu är det bara en månad kva då jag befinner mig på hultsfred, och Dropkick Murphys spelar, det ska bli underbart. jag har mina perioder, precis som alla andra. och alla har väl ett band mer eller mindre som dom tycker om lite mer. det har jag iallfall, och Dropkick Murphys är ett av dom som jag känner starkast för! och jag tänker på när jag såg dom live i sommras, kollar på klippen på min mobiltelefon innan när jag spelat in God Willing och Loyal to no one. himla bra låtar. och ett bra live band. jag blir tårögd. att ett band med 7 bedårande begåvade musiker kan göra en liten flicka glad. det är rätt stort. en bågvning, eller att dom tillsammans bildar något bra som går rakt in i hjärtat på folk, (på vissa)

slå vad om att minst 70 procent av sveriges befolkning är tondöva. eller inte tondöva, för det är ju något man kan vara på riktigt. men rätt usla på musik att änns kunna svara bra på vad musik är, lyssnar på det som spelas på radion och tror det är musikvärlden. men det tycker jag är fel. och jag säger inte att jag har rätt men jag är säker på det. det är inte vad jag kallar bra och riktig musik iallafall.

nu känns det som folk kan missuppfatta mig fel men jag orkar inte bry mig just nu, vart i stan i regnet och kollat när studenterna sprang ut idag. hittade ingen jeansjacka. nu är jag dötrött och har ont i huvudet.. hela veckan är fulpackad. härligt men ändå inte, första veckan på sommarlovet och jag har panik för både det ena och det andra! vart fan är solen dessutom och värmen? suck.