fick ett litet sammanbrott igår, hos tobbe också. hos den jag är lyckligast i världen med, så lyckas jag ändå! blev påmind och började fundera en massa. ja började fundera på, något som jag inte berättat här, för att jag inte känt för det, eller för jag inte vet vilka som läser? men ibland känns det som det inte spelar någon roll vilka som vet, och inte vet. ibland kan det vara skönt att alla vet, så att alla förstår! jag vet inte..

på måndag ska jag till bup, bli vidare skickad till en doktor, och börja med medicinering.. för om det forsätter såhär, som varje år som det gjort flera år hittils, blir värre och värre.. kommer jag inte klara det själv tillslut. alltså bättre att börja i tid nu! men tanken slog mig, om inte det skulle funka på mig, att medicinen inte funkar på mig. vad gör jag då? jag orkar knappt tänka tanken även om det är vad som slår mig mest. allvarligt vad fan gör jag då?  jag vill inget annat än må bra.