jag lyckas inte vakna efter natten som blev lång

tänk när det äntligen är över.
så trött är jag. jag orkar inte!  ingen ork alls har jag.
varför kan jag bara inte vara som alla andra? eller inte som alla andra.
men jag blir bara så trött på mig själv, på den jag är. och att jag inte är någon annan.
varför ska allt gå så jäkla snett för mig hela tiden. och inte för någon annan.
och nu säger jag inte att alla har det bättre än mig, visst finns det säkert dom som har det värre.
men de kan jag inte föreställa mig nu.
sitter och titta på en tjej, söt, snygg, smal, stora bröst (visserligen silikon) hon har stil! dessutom sjukt snygg pojkvän.
modellbilder, posa. men hon blir snygg. hon gör att, för hon hon vet att andra tycker att hon är snygg, klart inte alla då. men säkert många. och hon tycker det själv. hon är snygg ju! klart hon ska få visa de för alla. och jag tror inte att hon skulle bry sig om någon sa till henne att den tyckte hon va ful. för hon tar ingen skit!
lyssnar på dom som gillar henne istället.   hon tro på sig själv! och det har hon rätt att göra. de är väll ändå de som måste va meningen med livet? att tro på sig själv och leva efter sina drömmar. och kärlek då. men det är en annan femma. men de hör hit. för att hitta kärleken måste man tro på sig själv. tro på att det finns någon som tycker om en. förstå att man duger som man är. och inte gemföra sig med andra. bara vänta på bättre tider och att min dag, den kommer en dag.  glömma alla bekymmer, för imorgon kommer det ändå nya.

jag kan inget annat än att bli avundsjuk.
varför ser jag inte det som andra ser. varför känner jag mig inte bekväm i mig själv. och varför tro jag inte på mig själv.
när det är något som går snett, det kan handlar om vad som helst. bara en liten grej. som blir till en stor grej. och helt plötsligt blir man ledsen av allting. tar åt sig av allt onödigt som någon kan säga till en.
det kan handlar om någon, någon kanske lämnar dig. du tänker att du inte duger, för den personen tycker inte om dig som du är. hur ska då någon annan kunna göra de.
och det kommer ju ingen till dig.. då finns det inget annat svar på frågan. du svarar på den själv och de känns helt uppenbart. att det finns ingen som vill vara med dig!
när någon liten sak i livet, förföljer dig. dag efter dag. mer dom dagarna då du tänker på att, får tider över.
ser inget ljus någonstans. ser inget hopp. ingen framtid. kan inte tänka framåt, inte änns en vecka.
problemen förföljer dig, så länge du inte tar itu med dom. men orken finns inte där! du är förföljd.

Jag vet hur det känns. att ångra chanser som man aldrig tog. man kan visst ångra chanser man tog med. men inte lika mycket som dom man inte tog. man kan då se en framtid av de man aldrig gjorde. de är då man ser posetivt på livet. men negativt på sig själv. att om man bara tog den lilla chansen, då hade allt varit bra nu. och det får en att sänka sig själv rätt mycket.
Och på tal om känslor. något som är underbart. visst är det!
tänk att dela med sig av sina känslor, och prata om allting öppet och ta del av andras. kärlek tillexempel.
men tänk att vara helt känslokall. okej, inte helt off från känslolivet kanske. men tänk att inte kunna berätta för någon att du tycker om personen så mycket så att du spricker! att om den personen dog, så skulle du med dö. att du inte vill leva utan den personen. tänk att du inte kan de! du kan inte få ut att. men du vill inget annat än att säga de.
de kan handlar om att bara gå fram och ge personen en kram. men inte änns de kan du göra. även om det är de du vill mest av allt!

känns som att det ända man kan göra är att anpassa sig. även om det är min största mardröm!
jag vill bli en av dom som jag titta på med stora ögon och bara känner ilskan inom mig och samtidigt bli helt frustrerad och ledsen av att personen är så jäkla vacker, och hur mycket jag önskade jag att jag va den personen!
men jag tror inte att, hur mycket jag än ändra på mig. kommer det inte att bli bättre. visserligen om jag gör de jag verkligen vill. gå min egen väg, skit i andra. och få bekräftat på något jäkla vänster att jag duger som jag är och att de faktiskt finns någon som tycker mig. som gråter över mig, dö för mig!     

om det bara inte handlade om att jag inte trodde på mig själv. då vore väll allt fine. eller..

är du en av dom som gråter när ingen ser på?
tänk att aldrig mer bli liten igen aldrig mer bli fri!

ensam är något som aldrig kommer att försvinna.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0