och inte nog med det, nationellt prov också och det värsta av allt, Muntligt!...

jag bestämde mig för att vara den första så jag slapp sitta och tänka på att detta har jag glömt, blabla.. dessutom för att ha mitt överstökat. men idag när jag vaknade, det var nästan så att jag stannade hemme ifrån skolan.
muntliga redovisningar är det värsta jag vet, tro det eller ej. men jag hatar att stå i centrum och ha alla blickarna mot mig.

jag reste mig upp när halva klassen hade redovisat, nu gör jag det sa jag. då i samma ögonblick gick jag och satte mig igen, någonting inom mig sa att nej jag skiter i att. så jag sket i att, just då. tårarna började komma, jag fick ont i magen och satte mig ner.. skämdes.

tillslut var det bara jag och 4 till som inte hade gjort, min lärare tackar alla som redovisat och säger till dem att gå. förstog att han skulle göra en mindre grupp med oss som var kva. men då reser jag mig upp, nej jag gör det inför helklass! känner mig så mesig om jag skulle gjort det inför en liten grupp, alla andra verkade ungefär lika nervösa som jag.. men jag bestämde mig, hemskt var det och tycker inte dom andra är sämre för att de gjorde i en liten grupp. men det hade varit dåligt av mig, jag har aldrig pratat inför helklass innan, detta var första gången. och jag pratade om mitt hat att stå inför människor såhär och prata, och just det att jag berättade för publiken (klassen) vad jobbigt jag tyckte detta var så blev min lärare stolt över mig, kom fram och kramade mig och tyckte det var skitbra gjort. efter det blev jag självklart lite stolt över mig själv.

och en annan sa, du underskatta dig själv!

ja jag gör väl det.. usch nu är det över, men aldrig igen säger jag.