tillbaks på ruta 1
nu är det solsken. men jag är mörker.
ätit en muffins för mycket känner jag. men det var gott. och fet som man är så är jag dessutom sugen på pizza, och har vatt rätt så länge! en calzone, som jag också inte tyckte var så jätte gott innan.. men nu vill jag har det! mycket.
Sssskolan börjar nästa vecka, alla vardagsrutiner visar sig mer och mer, friheten försvinner. dagarna blir längre. jag blir mörkare, alltid på hösten och vintern när allt blir mörkare, blir jag detsamma!
jag är den som alltid räknar ner, veckorna och dagarna.. jag är den personen som alltid längtar bort och efter något mer. aldrig är jag nöjd. inget är som jag tänkt mig. trodde livet skulle vara så mycket mer..
jag ser inget ljus framför mig, schemat är inte roligt, jag ser inte fram emot skolan, klasskamrater som jag inte orkar med. jag behöver träna, också för att jag ska bli på bättre humör och få bättre självförtroende, och nu säger jag som aldrig nästan gör något vettigt, att jag känner att jag inte har tid att träna! alltid efter skolan är jag dödens trött, hungrig och känner aldrig för att träna, det blir inte bra gjort helt enkelt. och för att jag ska göra upp ett bra schema med träning och allt skolan och det där, kommer jag därmed säkert aldrig har tid med något annat. inte vad det ser ut som nu iallfall. jag hatar hösten och vintern.
att tillbringa mer tid i skolan än med sin familj, det är sorgligt tycker jag. och att efter en låång dryg dag i skolan behöva gå hem och plugga inför ett prov. allvarligt talat, på veckodagarna vill jag gärna göra ingenting, för jag är alltid så jäklans trött. så med andra ord har jag 2 dagar i veckan jag har fritid, lördag och söndag, och söndagen är visserligen med deppig för då är det snart dags för skola igen, så visst bästa dagen i veckan är lördag. då får man göra vad man vill. men inte alltid känner man för att göra något då heller..
jag hatar att bestämma saker, jag vill vara rätt spontan och ta dagarna som dom kommer. jag ser seriöst ingen mening med livet när det ska vara såhär, och detta var då inte det mest detaljerade inlägget, jag kommer inte dit jag vill. tänker för mycket och har egen konversation med johanna.
det känns som det bara är jag som känner såhär, jag förstår inte. jag råkar nog helt enkelt alltid befinna mig på fel plats, vid fel tillfälle.
ätit en muffins för mycket känner jag. men det var gott. och fet som man är så är jag dessutom sugen på pizza, och har vatt rätt så länge! en calzone, som jag också inte tyckte var så jätte gott innan.. men nu vill jag har det! mycket.
Sssskolan börjar nästa vecka, alla vardagsrutiner visar sig mer och mer, friheten försvinner. dagarna blir längre. jag blir mörkare, alltid på hösten och vintern när allt blir mörkare, blir jag detsamma!
jag är den som alltid räknar ner, veckorna och dagarna.. jag är den personen som alltid längtar bort och efter något mer. aldrig är jag nöjd. inget är som jag tänkt mig. trodde livet skulle vara så mycket mer..
jag ser inget ljus framför mig, schemat är inte roligt, jag ser inte fram emot skolan, klasskamrater som jag inte orkar med. jag behöver träna, också för att jag ska bli på bättre humör och få bättre självförtroende, och nu säger jag som aldrig nästan gör något vettigt, att jag känner att jag inte har tid att träna! alltid efter skolan är jag dödens trött, hungrig och känner aldrig för att träna, det blir inte bra gjort helt enkelt. och för att jag ska göra upp ett bra schema med träning och allt skolan och det där, kommer jag därmed säkert aldrig har tid med något annat. inte vad det ser ut som nu iallfall. jag hatar hösten och vintern.
att tillbringa mer tid i skolan än med sin familj, det är sorgligt tycker jag. och att efter en låång dryg dag i skolan behöva gå hem och plugga inför ett prov. allvarligt talat, på veckodagarna vill jag gärna göra ingenting, för jag är alltid så jäklans trött. så med andra ord har jag 2 dagar i veckan jag har fritid, lördag och söndag, och söndagen är visserligen med deppig för då är det snart dags för skola igen, så visst bästa dagen i veckan är lördag. då får man göra vad man vill. men inte alltid känner man för att göra något då heller..
jag hatar att bestämma saker, jag vill vara rätt spontan och ta dagarna som dom kommer. jag ser seriöst ingen mening med livet när det ska vara såhär, och detta var då inte det mest detaljerade inlägget, jag kommer inte dit jag vill. tänker för mycket och har egen konversation med johanna.
det känns som det bara är jag som känner såhär, jag förstår inte. jag råkar nog helt enkelt alltid befinna mig på fel plats, vid fel tillfälle.
Kommentarer
sandra /zpray
nej det är inte bara du som känner så. jag har kännt så i många herrans år! jag ångrar att jag började plugga vidare. jag ångrar att jag emellan gymnasie och högskola inte var spontan och reste! jag vill vara spontan men är väldigt bekväm. om 2 år är iaf jag den första till att resa jorden runt! (spontant eller vad.... :P)
Trackback
