jag sitter här, väntar in onsdag då vi bär av till hultsfred. tänker alldeles för mycket.
nu har den där otäcka mannen, om det är en man? som tagit över mig ibland. jag får sånna tankar ibland och jag blir konstigt, detta är första gången jag sitter vid datorn och jag känner mig helt paranoid. det är inte jag som styr mina fingrar, min hjärna hänger inte med och detta har säkert suttit i 20 minuter nu är jag säker på. musiken låter inte som den brukar. jag känner mig helt annorlunda. jag vet inte vad det beror på, ibland undrar jag om jag är schizofren. jag kan tänka mig att det låter cp, men jag vet inte hur det är att vara den slags sjuk, alltså kan jag inte veta. dessutom den "andra" personen kommer inte fram ofta, det händer men inte ofta. men nu är den här. och jag kan fatta att det låter cp. jag blir alltid såhär när jag är ensam, lite jätte glad, inte jätte ledsen och det känns som att det är någon annan än mig som styr mig själv då, nu när jag skriver, fingrarna går så snabbt och jag vet knappt vad jag skrivit här innan. 

det lättar lite nu när jag skrivit lite, för då skriver jag om mig själv. men allt blir ändå fel, för ingen annan vet eller förstår. och nu kan ni säkert missuppfatta mig också, men jag förstår inte alls vad det beror på, och jag kan inte förklara så det är inte så enkelt. men jag blir liksom rädd för mig själv, vågar inte vända mig om. det lätta när jag tänker på att det är inte så här det ska vara, jag blir rädd för mig själv. jag är rädd för mig själv. varför blir det såhär? jag är rädd jag ska göra något dumt.

när jag var yngre hände det oftare. nu någon gång ibland, det kan vara månader emellan.
nu när jag läst igenom själv vad jag skrivkt några gånger är det genast bättre. men jag är lika rädd för det när det kommer till mig igen.