heliga bananer

bli inte trött på mig nu.. men nu tänkte jag vara lite nostalgisk igen. men ännu längre bak i tiden så att säga.

fick ett mycket vackert litet inlägg från min fina gamla vän malin. den första malin som kom in i mitt liv och ställde till en jädra oreda :) haha. vi har gjort mycket tillsammans.. ja om vi säger så, säg något vi inte gjort tillsammans?

vi var jäkligt bra på musik på den tiden. här kommer några favoriter


(jag vet inte hur man lägger in bara själva uppspelaren eller vad jag ska kalla det, bara låten från youtube utan videon eller bild alltså) isåfall hade jag gjort det.




och när jag hör den här låten, flickan och kråkan. då blir jag helt gråtfärdig. varför är man inte liten igen för? allt var så enkelt, även om det var så svårt. du var den bästa vän jag haft malin!
denna låten får mig verkligen att tänka på dig.



mina starkaste minnen är nog när vi sov i din husvagn ute på tomten och det kom en stor spindel, du blev livrädd och sprang in men jag låg ensam kva ute i husvagnen och väntade på att du skulle komma tillbaka.
eller när vi satt upp på kättilsmåla skolan natten mellan din 13 och 14 årsdag och lyssnade på låten  "hej hej hej jag är bara fjorton år, kom och ser på mig, kom och ta på mig.." och givetvis när jag var med dig ute på trummenäs och firade midsommar en sommar, när vi träffade "buspillamus" som hon hette på lunarstorm.

det var en tid då jag bytte skola, och du också så vi hamnade på helt olika. vi sågs sällan.. jag kom ihåg när det var junikalaset, som det hette ett år i stan, istället för drakbåtsfestivalen, cash is king spelade och vi hade gått ut 8an.. då möttes vi, av en ren slump. du gick barfota, lika så jag. för jag hade sådan skoskav, och det hade du med! haha du och jag var nog dom enda som gick barfota där inne den kvällen..

om inte när vi samlades första dagen i aulan på chapman när vi skulle börja första året på gymnasiet, jag visste inte riktigt vad jag skulle gå och oroade mig att dom inte skulle ropa upp mitt namn. men dom ropa upp, och när klasserna skulle samlas. sa rektorn: media och namnen som skulle börja i 1an, och jag hörde ditt namn, du hörde mitt! mitt i aulan vi ser varann och slänger oss i armarna på varann. ingen visste då att vi skulle hamna i samma klass.

kan det vara annat än ödet? haha.. sorry för långa inlägg.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0