Imon har jag och babe 11 månader. men dom får firas ensam. Babe befinner sig just nu i Dublin och kommer inte hem förens på söndag..

Jag tänkte dra och träna imon, ta detta på allvar nu och försöka göra det 2 gånger i veckan minst! jag behöver det. både för kropp och själ.

2 skoldagar kvar, eller 4 lektioner med andra ord. inte mycket. innan höstlov och sen när vi kommer tillbaka till skol host * skiten* är det november. jisses vad tiden går! babe och jag har 1 år, jag fyller snart år och halva 2an har nästan gått.

detta är inte min dag.
jag skulle ta bussen från babe, då jag skulle låna hans buss som han råkat ta med sig i morse till dublin för att han var så stressad! .. jag hade inga pengar ute, och kunde därmed inte ta mig till skolan! tabbe. tänkte jag sätter mig i babes soffa och försöker hitta något bra på tv och väntar på att hans käre mor skulle komma hem, efter 10 minuters försök att sätta på tvn gav jag upp, ringde mamma och förklarade att jag inte kan ta mig till skolan men hoppades på att babes mamma skulle vilja skjutsa in mig till tågstationen där jag sedan kan betala med kort osv ta mig till skolan! det ville hon. och om det inte vore för att hon är så trevlig och vi pratar så mycket så hade vi kanske kört 5-10 minuter tidigare och jag hunnit med tåget, men nu var det inte så. vi var liite sena, jag stressade på stationen men det värsta som kan hända, biljettautomaten fungerar inte, nej DEN FUNGERAR INTE! tåger kör ifrån mig... kul. vad ska jag nu göra? och nu kommer jag försent till skolan ändå. det är nog inte meningen jag ska dit idag.. gick runt på stationen funderade på om jag skulle ta nästa buss som tar längre tid än tåget eller vänta en timme och hinna till skolan snabbare än vad jag hade gjort om jag tog bussen. jag tog iallafall tåget efter en timmes väntan och var i skolan halv 2 denna dag. så fram till skolan kom jag, men om det var tur eller otur det vet jag inte?